Sally har inte varit sig själv senaste dagarna. När hennes feber gick över blev hon SJUKT gnällig och skrikig. Inget dög. Framförallt inte Micke. Hon ville vara hos mig precis hela tiden. Och så kan det väl vara men efter att hon skrikit mycket två-tre nätter började vi misstänka att hon hade fått öroninflammation. Vi har ju varit med om det några gånger med Acke och kände igen tecknen.
Så vi drog iväg med "taxi" till doktor Salarin på Long Beach. Det är tydligen henne man går till som utlänning på ön. Hon tittade i öronen, inget rött. Hon lyssnade på lungorna, lät bra. Hon tittade i halsen, rött. Så vi fick penicillin. Hade man väl aldrig fått i Sverige så lätt. Velade jättemycket fram och tillbaka men efter konsultation hemifrån via mycket hjälpsam granne kom vi fram till att köra.
Taxi på Koh Lanta är en slags bil med flak. På flaket finns två bänkar längd med sidorna som man sitter på. Jag hade lite ångest innan om att åka med Sally på dessa men efter att man gjort det flrsta gången så känns det plötsligt helt ok.
Efter doktorn drog vi in till Saladan. Dessvärre var det planerat strömavbrott under hela dan och vi hade bara fått med oss 630 Baht (=130 kr) Eftersom det inte fanns nån ström kunde man inte ta ut pengar... Lyckades i allafall käka en billig lunch på ett jättemysigt ställe som var byggt på pålar i vattnet. Sen hade vi ju tänkt shoppa. Inte så lätt. Till slut kom elen tillbaka så barnen kunde få varsina flip-flops som de sagt att de ville ha ungefär 100 ggr innan strömmen kom tillbaka. Orkade inte shoppa mer så vi drog hem.
Sally sov i min famn på väg från doktorn till Saladan
Lunch i Saladan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar