Thailand i 56 dagar: Sally

Älskade Sally. Hon har haft det så himla bra i Thailand. Innan vi åkte tänkte jag att vi kanske är egoistiska som åker på den här resan och släpar med oss henne till värmen. Det kanske blir jättejobbigt för henne. Men som hon har älskat det. Tänk vilken lyx att få en sån start i livet! Vara tillsammans med hela familjen så länge. Och vi har ju kunnat anpassa oss efter henne jättemycket eftersom vi varit två vuxna hela tiden. Nä på henne har det inte gått någon nöd! Värmen klarade hon väldigt bra. Trots att hon svettats som en gris så har hon inte klagat mycket.

Hon var i en perfekt ålder för att göra en sån här resa. Inte jätteliten men ändå tillräckligt liten för att helammas. Efter att hon lärde sig sitta var hon supernöjd med det. Enda tiden på dan då hon var lite gnällig var under middagarna annars var hon helt suverän.

Jag helammade hela resan. Vi hade med gröt, välling och burkar men det var inte många smakisar hon fick. Har varit kanon att amma. Smidigt, hon får i sig mycket vätska och riskerar inte att få till exempel Hepatit A.

Oj oj oj vad thailändarna har hållit på med henne. I stort sett alla vi sett har uppmärksammat henne på något sätt. De ÄLSKAR bebisar. Ingen överdrift. Massa gånger tog de henne bara och gick iväg med henne. Lite jobbigt när de gick utom synhåll. Var lite orolig att de skulle mata henne med nåt eftersom hon verkar mycket äldre än hon är. Standard:

-Is it a boy?

-No it's a girl.

-How many months?

-Six.

-Ooooooh, six months!

-Yes, ha ha, she is a big girl!

Och sen nöp de henne i bröstvårtorna och pillade och gullade och hade sig. Himla skönt att Sally var så cool och inte blev rädd för nån. Hon bara log.

Det kändes som om vi kom hem med en helt annan bebis. Det händer mycket på två månader. Hon lärde sig sitta, rulla åt båda hållen, äta och häva sig framåt från sittande liksom. Och hon gick från brunett till blondin.

Att resa med Sally var verkligen en fröjd. Inte ens flygresorna var jobbiga. Klart vi var begränsade som hade en bebis med oss men inte en enda gång tyckte jag det var jobbigt. Kanske nån middag förresten när hon var gnällig, kvällarna är hennes sämsta tid. Men det var ju tack vare henne vi kunde göra denna resa!

Sally chillar i vagnen